Satsning på lövskog ska främja hotad hackspett

Färre barrträd, fler lövträd och mer död ved. Så ska ett 130 hektar stort lövskogsområde längs Umeälven förvandlas för att få fler arter att trivas och stärka den biologiska mångfalden. På sikt blir området också tillgängligare för friluftslivet.

Med start i höst kommer Umeå kommun och fem andra markägare längs Umeälven runt Sörfors och Klabböle påbörja åtgärder som främjar den vitryggiga hackspetten, en av Sveriges mest hotade fågelarter.

130 hektar

Sedan tidigare har Umeå kommun avsatt 70 hektar lövskog längs Umeälven mellan Sörfors och Klabböle. Nu står det klart att Umeå kommun tillsammans med fyra privata skogsägare och energibolaget Vattenfall får stöd för naturvårdande insatser i ett 130 hektar stort skogsområde.

– Det känns otroligt bra att vi kan samlas kring den här frågan. Vitryggen behöver stora områden lövskog för att trivas. Här har vi helt unika förutsättningar. Kommunen är en stor markägare i området och tack vare projektmedlen och samarbetet med de privata markägarna kan vi göra åtgärder i ett ännu större område, säger naturvårdaren Marlene Olsson, Umeå kommun.

En nyckelart

2018 pekade Naturvårdsverket ut det lövdominerade älvlandskapet längs Umeälven som en särskild värdetrakt i sitt åtgärdsprogram. Vitryggig hackspett är en så kallad nyckelart. Det betyder att den har höga krav på sin livsmiljö. Där den trivs kan man alltså räkna med att många andra arter trivs.

– Det handlar ju inte bara om att skapa en god livsmiljö för vitryggig hackspett. I förlängningen stärker vi den biologiska mångfalden som även är viktig för vår välfärd och överlevnad, säger Marlene Olsson.

I det utpekade området kommer man att gallra ut barrskog till förmån för så kallade rikbarksträd. Det är träd vars bark är gynnsam för många olika mossor och lavar. Några exempel på rikbarksträd är asp och lönn. Död ved är också viktigt för många arter. För att öka mängden död ved kommer en del av träden ringbarkas eller kapas högt upp så att de blir så kallade högstubbar.

Barrskogar dominerar

– Vitryggens dramatiska tillbakagång kan ses som en effekt av att vi människor har främjat barrskogar. Och död ved, som vitryggen behöver mycket av, är det tyvärr också är rätt ont om i skogslandskapet idag, säger Marlene Olsson.

Vitryggig hackspett föredrar stora sammanhängande områden med löv- och blandskog som är äldre än 80 år eller skog som nyligen utsatts för skogsbrand. I ett område som får utvecklas naturligt efter en skogsbrand bildas så kallade lövbrännor. Det är områden som har en högre andel lövträd än omgivande skog.

Naturvårdsbränning är en vanlig metod för att främja lövträd, men eftersom området är ett populärt friluftsområde och det är nära till bebyggelse gör man i stället andra åtgärder som får liknande effekter. Till exempel barkas träden på ett visst sätt, så kallad katning, så att de kådar sig och skapar motståndskraft mot vedsvampar och insektsangrepp, precis som efter en brand.

– När vi sköter om lövskogsområdet på det här sättet kommer även sikten och framkomligheten bli bättre. Det är redan ett uppskattat friluftsområde och på sikt tror jag att det kommer bli ännu trevligare att vistas här, säger Marlene Olsson.