Umeås historia – forntid

7 000 f.Kr. Inlandsisens gräns är nu vid trakterna av Umeå i sin långsamma process med att dra sig tillbaka efter den senaste istiden. Ismassorna har tryckt ned den nuvarande landytan hundratals meter under havsnivån, men älven har överlevt istiden.

3 000–2 000 f.Kr. Jägare ristar in älgar och människofigurer i Truthällorna nedanför Norrfors. Hällristningarna kommer att upptäckas långt senare, 1984, av en grupp arkeologistuderande.

2 000 f.Kr. Landet har stigit så mycket att Norrforsens vattenmassor dånar ned i en smal havsvik. Oväsendet från älven beskrevs senare med verbet uma, och här finns ursprunget till såväl älvsnamnet som ortsnamnet Umeå.

1 000 f.Kr. Under bronsåldern finns flera boplatser längs den dåvarande havsstranden mellan nuvarande Norrfors och Backen. Klimatet är milt och människorna kan odla korn och vete i de lätta och väldränerade jordarna. Älg och bäver kan jagas i inlandet.

500 f.Kr. Järnåldern har börjat och klimatet blir allt kallare. Granen har trängt ut ädellövskogen och befolkningen har till stor del återgått till jakt och fiske.

500-talet Människorna i kustlandet vid nuvarande Backen börjar på nytt odla jorden. De röjer för nya åkrar och betesmarker.

1 000-talet Det nuvarande centrala Umeå ligger fortfarande under havsytan. Dagens högt belägna stadsdelar, Berghem och Mariehem, ligger som öar i havet. På öarna i kustlandet fanns gravrösen ända sedan bronsåldern.