Dagen då Umeå brann

Måndagen 25 juni 1888, blev en dag som Umeåborna knappast kunde glömma, även om de önskade att det gick. En brand som började i ett bryggeri vid Renmarksbäcken spred sig och eldhärjade hela den östra delen av staden, varven på Teg och husen på Ön. Omkring 2 300 av de 3 000 Umeåborna blev hemlösa.

Det berättas att branden tog fart vid 13-tiden i Bryggeriaktiebolagets huvudbyggnad intill Renmarksbäcken, som låg i västra delen av staden. Det ska ha varit en mycket blåsig dag och vinden förde branden snabbt österut över alla de olycksaliga hustaken. Umeå var en trästad och husen hade trätak, mest av spån, som vid tillfället var fnöstorrt efter en torr vår.

Branden inskränkte sig dessvärre inte endast till det som då var Umeå. Genom gnistor från staden antändes även Scharinska och Glasska skeppsvarven på Teg och därifrån spred sig elden efter bägge stränderna av älven och vidare till skogen på Öns by, vilken nästan i sin helhet eldhärjades. Genom denna skogsbrand, samt även direkt från staden, antändes 22 gårdar på Ön.

Ett förtöjt fartyg, ”Briggen Umeå” , fattade eld och drev med floden ett stycke utefter vattendraget, där det eldhärjades.

Även Holmsund brinner

Som ett makabert förspel till branden i Umeå började lastageplatsen i Holmsund brinna vid tiotiden samma dag. Efter ett par timmar hade elden lagt nära ett femtiotal gårdar i aska, och av samhället var det endast telegrafstationen som fanns kvar.

Branden syntes tydligt från Umeå och stadsborna stod på taken och såg eldens härjningar. Stadens brandspruta nr 1 fördes ombord på en ångbåt nedströms för att hjälpa till vid släckningen men hann inte fram till Holmsund innan branden var över. Dessvärre hann brandsprutan inte heller tillbaka till Umeå för att göra nytta.

Intressant att notera kan vara att Sundsvall brann ner samma dag, sannolikt orsakat av en förlupen gnista från ångslupen Selånger. Även stora delar av Lilla Edet brann den dagen.

Umeåfotografen Bertil Ekholtz berättar

Panoramabilden är tagen från Teg av fotografen F.M. Stridberg omkring 1880. Så här skriver Umeåfotografen Bertil Ekholtz detaljerat om byggnaderna och den ödesstigna dagen 1888.

Längst till vänster på bilden syns en del av Lars Färgares gård, nu flyttad till Gammlia. Det stora ljusa huset med två mindre hus framför är det så kallade Cygnaeuska huset, som senare, fram till slutet av 1950-talet, då det revs, gick under namnet ”målare Petterssons hus”. Huset ägdes vid tiden för stadsbranden av J.W. von Ahn och övertogs efter branden av Umeå stad för att härbärgera läroverket vars byggnad brunnit ned.

Längs husets nordfasad gick den del av Storgatan som ännu under flera decennier efter branden hade kvar den gamla smala gatubredden och som därför bar namnet Trångsund. Där ligger nu Thulehuset och det nybyggda Clarion Hotel.

Det långa mörka huset vid älven är bryggeriet på vars vindsvåning branden började den 25 juni 1888. Elden antände sedan fru Linderoths och stadsläkare Brismans gårdar norr om bryggeriet och spred snabbt sig snabbt vidare österut i den starka blåsten och lade under eftermiddagen staden i aska ända fram till Östra esplanaden.

På bilden ser man två fartyg ligga förtöjda vid kajen. Det största vid Tullpackhuset, mitt för Rådhuset (med tornet) är kustångaren Thule på nära 400 ton. Det inköptes av Umeå Ångfartygs AB och gick i kusttrafik till Stockholm. Fartyget slutade som pråm i Kramfors 1934.
Det mindre fartyget är Wilhelm Röhss, som under 1870-1880-talen gick i trafik mellan Umeå och Sundsvall.

Branden stannade vid fängelset

Före järnvägens ankomst 1896 var det främst sjövägen som användes för resor till och från Umeå. Kajen kantades av magasin och förrådsbyggnader. I mitten av bilden, bortom två mindre båtar, ser man borgmästare Rothoffs bostad i ett litet hus och två rum och kök.

Bland byggnaderna i östra stadsdelen ser man främst stadskyrkan som brann ner på julafton 1887, ett halvår före stadsbranden. Ett stycke till vänster om kyrkan syns en ljus byggnad, folkskolan för flickor, och bortom den taket på konsul Lars Glas hus.

Till höger om kyrkan skymtar kamrer Ljungbergs hus och bakom segelbåtens mast syns landsstadshuset. Vidare Scharins trävarumagasin, länsresidenset, kallbadhuset och därbortom fängelset, dit branden aldrig nådde.