Johan Anders Linder – präst och arkitekt i 1800-talets Umeå

För 200 år sedan, i april 1823, anlände Johan Anders Linder med familj till Umeå. De kom flyttande från Norsjö där Linder under 12 år varit präst. Nu skulle han tillträda en komministertjänst vid Umeå landsförsamling, en församling och stad han kom att bli trogen under resten av sitt liv. Under hans drygt 50 år i Umeå kom Linder på många sätt att sätta sin prägel på staden. Han påverkade kulturlivet och föreningslivet och genom sin förmåga att rita och bygga hus kom han även att förändra stadsbilden. Komminister Linder ritade under mitten av 1800-talet många av det officiella Umeås byggnader. De flesta av byggnaderna försvann i och med stadsbranden 1888 men några finns bevarade än i dag.

Johan Anders Linder föddes i november 1783 i ett soldattorp i Rickleå by strax norr om Bygdeå. Hans far var sergeanten Thomas Linder och hans mor var Britta Maria Alenius, prästdotter från Arvidsjaur. Sergeant Linder kom tyvärr att avlida ett drygt år efter att sonen fötts. Änkan Linder med son blev tvungna att flytta från soldattorpet och de begav sig då till Skellefteå, där de kom att bosätta sig. Johan Anders var enda barnet och hans mammas högsta önskan var att sonen skulle bli präst, precis som hennes egen far. Hennes dröm kom att uppfyllas då sonen 1809, efter flera års studier, kunde ta sin prästexamen.

Sin första fasta prästtjänst fick J. A. Linder som kapellpredikant i den då nybildade Norsjö församling. Efter 12 år i Norsjö flyttade Linder 1823 till Umeå och arbetade där som komminister och vice pastor i drygt 50 år.

Johan Anders Linder var en man med många talanger och stor arbetskapacitet. Vid sidan av sitt kyrkliga arbete ägnade han sig bland annat åt sång och musik. Han hade en erkänt bra sångröst, spelade flera instrument och komponerade musik i olika sammanhang. Han var konstnärlig och gjorde sig känd som skicklig tecknare och akvarellmålare. Han ägnade sig även en del åt teater och skapade tillsammans med sin hustru Fredrica Linder en av Umeås första teatergrupper. Hans odlingsintresse var stort, han drev jordbruk och hans egen trädgård var en av Umeås första visningsträdgårdar. Han var även en skrivande man som sammanställde orts- och socken­beskrivningar och publicerade artiklar om bland annat kyrkohistoria och samisk kultur. Han intresserade sig för dialekter och upptecknade äldre spelmansmusik och danser. Linder var även hantverksskicklig och arbetade med träsnideri och möbeltillverkning. Sist men inte minst var han en uppskattad arkitekt och byggmästare som under sina år i Umeå fick många uppdrag att rita både offentliga byggnader, kyrkor och privata bostäder.

Man kan så här i efterhand undra hur Linder hann med allt och att så mycket av det han gjorde verkar ha haft hög kvalitet. Själv hade han ett ledord – ”labor omnia vincit” (arbete övervinner allt) - som förklarar en del av hans arbetsintensitet och driv. I ett förord till en bok som han gav till sina barn 1865 har han nedtecknat följande tänkvärda ord:

”… Den som kan och vill arbeta saknar aldrig ämnen till sysselsättning, och kan utan saknad umbära sällskapslifvets förströelser. Arbete bidrager äfven att mildra och skingra sorg, ersätter lidna förluster och gör hvilan ljuf. Detta är ock min erfarenhet. Jag har arbetat allt ifrån mina barna-år och funnit mig väl deraf, det har gifvit mig medel att uppfostra mina barn och tillgångar att lefva af på min ålderdom. Kroppsligt arbete stärker äfven och vidmakthåller hälsan i en sund kropp.”

Prästgårdarna

1811 tillträdde Johan Anders Linder som kapellpredikant i den nybildade församlingen Norsjö. Här var Linder med om att bygga upp den nya församlingen från grunden. Någon prästgård fanns inte att erbjuda den nya prästen, så Linder fick själv ta sig an uppdraget att rita och bygga sin bostad. Byggandet av Norsjö prästgård räknas som Linders första större byggnadsprojekt. I oktober 1813 stod huset klart med tillhörande flygelbyggnad, ladugård och uthus. En stor del av möblemanget i huvudbyggnaden hade Linder dessutom själv ritat och tillverkat.

Var Linder hade förvärvat sina kunskaper om arkitektur och byggande är inte belagt. Om man läser i J. A. Linders egenhändigt nedtecknade levnadsminnen (elva handskrivna band, drygt 2 800 sidor) så finner man inga noteringar kring någon utbildning i arkitektur. Den enda ledtråd som Linder själv ger i sina levnadsminnen är att han under sommaren 1810 några gånger besökte ”Conducteur Hollström på Strömsör” som enligt Linder var en skicklig tecknare och träsnidare. Linder skriver i sina minnen att det var hos Hollström ”... jag inhämtade första anvisningen att studera architecturens Theori och äfven fick något begrepp om sättet att skära figurer i träd.” ”Conducteur Hollström” var en lantmätare bosatt på Strömsör herrgård utanför Skellefteå.

När Linder i oktober 1813 flyttade in i den egenhändigt byggda prästgården i Norsjö så var han änkeman. Som nybliven präst i Norsjö gifte han sig 1811 med Charlotte Eurenius, prästdotter ifrån Umeå. Johan Anders och Charlotte fick hösten 1812 en dotter, men kort efter födseln avled hastigt Charlotte. Även dottern kom att avlida bara två månader gammal. Arbetet med färdigställandet av prästgården kom enligt Linder själv att bli en hjälp i sorgearbetet efter hustru och barn.

År 1814 är det dags för ett nytt giftermål för J. A. Linder, denna gång med Fredrica Christina Fant, även hon prästdotter från Västerlövsta i Uppland. Johan Anders och Fredrica hade lärt känna varandra under Linders studietid i Uppsala och Fredrica Fant tog nu det stora steget att flytta 70 mil norrut till det inre av Västerbotten. Paret kom att tillsammans få fem barn och levde ett lyckligt familjeliv i Norsjö och Umeå ända fram till Fredricas död 1840.

När prästgården i Norsjö var färdigställd arbetade Linder vidare med att anlägga en stor trädgård med alléer, blomrabatter, buskar och träd. När han 1823 flyttade från sin prästgård i Norsjö så fanns på tomten 118 bärbuskar. Tyvärr uppskattade inte Linders efterträdare trädgården lika mycket som sin föregångare och stora delar av planteringarna kom att grävas upp och försvinna.

Än idag står Linders egenhändigt ritade och byggda prästgård kvar i Norsjö. Huset har inte längre funktionen som prästgård utan har under stora delar av 1900-talet använts som ålderdomshem.

När J. A. Linder med familj flyttat till Umeå så bosatte de sig nära Backens kyrka i en fastighet som gick under benämningen Johannesgård. Det var ett mindre, ganska nerslitet hus som Linder lät renovera bland annat med en helt ny fasad som fick huset att framstå som en mindre herrgård.

Skolorna

I samband med folkskolans införande 1842 fanns behov av nya skolbyggnader i Umeå och komminister Linder fick i uppdrag att rita flera av dem. Ett av de första skolprojekten för Linder var Umeå sockens folkskola. Den kom att placeras inte långt från Backens kyrka och stod klar 1847. Byggnaden innehöll skolsal och bostad för läraren som också var klockare. Fastigheten byggdes ut 1862 och finns bevarad än i dag under namnet Klockargården.

Andra skolor i Umeå som Linder ritade var folkskolan för gossar 1849, ett läroverkshus 1854 och folkskolan för flickor 1865. Ingen av dessa skolor finns idag kvar utan blev lågornas rov i stads­branden 1888. Lyckligtvis finns i Johan Anders Linders arkiv bevarat några av ritningarna till de nedbrunna skolorna.

Herrgårdarna

Ett prestigefyllt uppdrag som Linder fick i mitten av 1840-talet var byggandet av Baggböle sågverks förvaltarbostad, Baggböle Herrgård. På uppdrag av ägarfamiljen Dickson i Göteborg ritade J. A. Linder en herrgårdsbyggnad med flyglar och två åttkantiga lusthus. Linder deltog själv rent praktiskt vid själva byggandet av huset. Den stora vita herrgårdsbyggnaden kom att bli ett land­märke, väl synlig från älven, i kontrast mot den annars så lantliga bebyggelsen i Baggböle by. Ägaren till Baggböle sågverk, James Dickson, kom till Umeå för inspektion i juli 1847 och betygade då Linder ”… sin synnerliga belåtenhet med architecturen i Baggböle.” För sitt utmärkta arbete belönades Linder av Dickson med en summa av 50 Riksdaler Banco. Av Baggböle herrgårdsområde finns i dag själva huvudbyggnaden kvar medan flyglarna och lusthusen har rivits.

I början av 1847 arbetade Linder med flera ritningar till större bostadshus, bland annat för bruks­patron Häggström i Dalkarlså och patron Forsell i Skellefteå. Båda husen uppfördes i slutet av 1840-talet och påminde till stora delar om Baggböle herrgårdsbyggnad. Om Linder återanvänt en lyckad ritning eller om beställarna ville ha liknande hus som det i Baggböle är svårt att veta. Det Forsellska huset i Skellefteå är idag rivet men herrgårdsbyggnaden i Dalkarlså står fortfarande kvar. Det är i dag ett gult pampigt trähus med stor trädgård och lusthus.

Bostadshusen

1850-talet var en glansperiod för Umeås handelsmän och redare och flera av stadens välbärgade personer vände sig till komminister Linder för att få ritningar till nya hus. Enligt Linder själv gjorde han under 1850-talet ritningar åt ”… Guldsmeden Linderoth Jor, Conditor Plageman, Handl. Glas, Löjtn. Schiller mfl.” Ytterligare en person i Umeå som Linder ritat hus till, var handelsmannen och redaren Nils August Scharin. För Scharins räkning ritade Linder ett bostadshus i två våningar som uppfördes vid Renmarksbäcken i mitten av 1850-talet. Husets placering på västra sidan av Renmarksbäcken gjorde att byggnaden klarade stadsbranden 1888. Huset fick stå kvar på sin plats ända till 1973 då den revs, flyttades och byggdes upp på nytt - denna gång i Hissjö, några mil utanför Umeå. I dag är N. A. Scharins ursprungliga hus en gulmålad privatbostad som enligt uppgift även lär innehålla ett flertal möbler tillverkade av Johan Anders Linder.

Även på andra sidan Bottniska viken finns ett hus uppfört efter ritning av J A Linder. Det rör sig om assessor Carl Johan Boij:s ”Villa Sandviken” i Vasa. Assessor Boij var god vän med J A Linder och gav honom i uppdrag att rita en representativ villa i Vasa. Bygget stod klart 1846 och Linder inbjöds som hedersgäst att delta vid invigningsfesten. Några år senare, 1850, gjorde Linder ett återbesök i Vasa och tecknade då av huset med sina omgivningar.

Villa Sandviken i Vasa står kvar än i dag, fast i ombyggt skick. Fastigheten är numera en restaurang som med sin park och vackra läge länge varit ett uppskattat utflyktsmål för Vasaborna.

Kyrkorna

Eftersom J. A. Linder var en kyrkans man så är det inte oväntat att han även anlitades för kyrko­byggnationer i länet. Han har bland annat ritat kyrkor, kyrkoinredningar, klockstaplar och grav­kapell. Han har även anlitats som sakkunnig och byggnadskontrollant vid olika kyrko­byggnads­projekt. Bland de kyrkor i Västerbotten där Linder bidragit med ritningar kan nämnas: Burträsk kyrka (renovering och nytt torn 1820-talet), Sävar kyrka (predikstol och altarprydnad 1822), Umeå stads kyrka (ombyggnad 1840-talet), Vännäs kyrka (klockstapel 1843), Hörnefors brukskyrka (tillbyggnad och kyrktorn cirka 1850), Lycksele kyrka (kyrkogårdsport 1850-tal) och Holmsunds kyrka (nybyggnad och inredning 1860-tal).

Stadskyrkan i Umeå var på Linders tid en träkyrka byggd på 1720-talet och i stort behov av utbyggnad och renovering. Uppdraget att omarbeta och modernisera den gamla kyrkan gick till komminister Linder. Under år 1847 arbetade han med en ombyggnadsritning som skulle förvandla den gamla korskyrkan till en långkyrka i nygotisk stil med torn. När ritningen presenterades för kyrkostämman så ansågs kostnaden för ombyggnationen allt för stor. Det kom att dröja ytterligare några år innan kyrkostämman var mogen för kostnaden. 1853 stod kyrkan klar, byggd efter Linders grundidé, men något modifierad av överintendentsämbetets arkitekt C. G. Blom Carlsson. Kyrkan kom att stå i drygt 30 år innan den tragiskt brann ner på julaftonen 1887.

En kyrka ritad av J. A. Linder som finns bevarad än i dag är Holmsunds kyrka, invigd 1863. Det ärofyllda uppdraget att rita kyrkan hade gått till den gamle komministern som då var i 80-årsåldern. James Dickson & Co bekostade bygget av brukskyrkan som låg i anslutning till deras sågverk. 20 år efter Baggböle Herrgård fick han alltså ännu en gång deras förtroende.
J. A. Linder ritade kyrkan och inredningen, möjligen inspirerad av den då nybyggda Sorsele kyrka, ritad av arkitekten Ludvig Hedin. Johan Petter Lundberg från Teg i Umeå anlitades som byggmästare till både Sorseles och Holmsunds kyrka. En teori som bland andra byggnads­ingenjören Rolf Sixtensson fört fram är att Linder via sin byggmästare fått tillgång till ritningen av Sorsele kyrka och kopierat stora delar av den. Allt för stora likheter mellan kyrkorna gör att det inte kan röra sig om en slump. Linder själv ger oss inga ledtrådar om detta i sina nedtecknade minnen. Han skriver bara att han lämnat ritning och själv utfört en stor del av kyrkans träsnideri­arbeten. Vid invigningen av Holmsunds kyrka i augusti 1863 fick Linder stor uppmärksamhet och uppskattning för sitt byggnadsverk och egenhändigt utförda träsnideriarbete. Hovpredikant Rosenius som höll i invigningen av Holmsunds kyrka ansåg att av Linders alla byggnader så var Holmsunds kyrka ”kronan på verket”.

Liksom med Linders förra Dicksonprojekt, Baggböle Herrgård, så visar uppdragsgivarna än en gång sin tacksamhet med en gåva till Linder. Denna gång i form av en ”gyllene dosa med inneliggande 50 svenska dukater”. Byggmästare Lundberg avtackades också med ett skrin som i hans fall innehöll ”1/2 dussin mat- och 1/2 dussin thé-skedar”.

De sista uppdragen

När arbetet med Holmsunds kyrka var avklarat var Linder 80 år gammal, men trots åldern kom han att rita ytterligare några byggnader, bland annat Umeå folkskola för flickor (1865) och som 85-åring ritade han ett ombyggnadsförslag till handelsman Rydins gård på Grisbacka (1868). J A Linder skriver i sina levnadsminnen att uppdraget att rita Rydins gård var svårt på grund av hans försämrade syn. Linder konstaterade krasst: ”Sannolikt sista gången jag haft, och kunnat verkställa ett dylikt uppdrag.”

De sista levnadsåren var Linder tjänstledig från sin komministertjänst på grund av ”avtagande själs- och kroppskrafter”. Hans syn och hörsel hade med åren försämrats så att han hade svårt att fungera i sitt ämbete. När Johan Anders Linder avled 93 år gammal på nyårsdagen 1877 var han den näst äldste prästmannen i Sverige. Linders hustru hade avlidit nio dagar innan och de begravdes tillsammans på Backens kyrkogård, där deras gravsten står kvar än .

Det är inte en överdrift att påstå att det gick bra för den faderlöse soldatsonen från Rickleå. Han kom trots relativt enkla förhållanden att göra en bildnings- och klassresa och fick ett långt och verksamt liv. Hans arbetslust och mångsidighet verkar ha uppskattats av hans samtid. 1851 blev J. A. Linder ledamot av Kungliga Vasaorden och 1863 även ledamot av Nordiska Oldskriftsällskapet i Köpenhamn. Han kunde även titulera sig ledamot i ”Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande”.
Men allt var inte bara fina utmärkelser och spännande arkitektuppdrag. Under missväxtåren på 1830-talet och 1860-talet hade Linder den tuffa uppgiften att vara ordförande i församlingens fattigvårdsstyrelse. Här fick han uppleva nöd och svält på nära håll och i vissa fall även gå in med egna medel för att hjälpa utsatta församlingsmedlemmar.

Linder blev under sitt långa liv änkeman tre gånger och kom under sin livstid att begrava sex av sina åtta barn, endast äldste och yngste sonen överlevde sin far.
På sin ålders höst kunde Linder se tillbaka på ett innehållsrikt liv. Han hade det gott ekonomiskt ställt, mycket på grund av sina uppdrag som arkitekt och byggmästare. Om han vandrade runt i sin egen stad kunde han säkert känna stolthet över alla de byggnader som uppförts efter hans ritningar. Vad han inte anade då var att många av hans byggnader och hans hemstad skulle brinna ner drygt 10 år efter hans död. Vad han inte heller kunde ana var att han en dag skulle få en väg uppkallad efter sig. I stadsdelen Umedalen finns numera J. A. Linders väg – en gata som inte ligger alltför långt från Linders egen Johannesgård och hans arbetsplats Backens kyrka.

Om du är intresserad av att veta mer om den mångsidige, arbetsamme och allmänbildade Johan Anders Linder så rekommenderar jag en läsning av hans egna nedtecknade minnen. Här får man en god inblick i Linders liv och leverne. På köpet får man dessutom en stor del av Umeås 1800-talshistoria samt Linders syn på riks- och världshändelser under samma tid.

Johan Anders Linders minnen är sedan 2021 ett bokprojekt under utgivning av Kungl. Skytteanska Samfundet och Kungl. Gustav Adolfs Akademien. I dagsläget finns två böcker utgivna av totalt sex planerade. De utgivna böckerna finns även publicerade digitalt.

Referenser

Arkiv

J. A. Linders originalhandskrift, ritningar, teckningar, musikalier och korrespondens återfinns i det Linderska familjearkivet vid Umeå universitetsbibliotek. På senare år har biblioteket låtit digitalisera stora delar av Linders arkivmaterial, där bland annat ritningarna till en del av de byggnader som nämns i artikeln återfinns.

Umeå universitetsbibliotek, Komminister Johan Anders Linders arkiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Litteratur

Eriksson, Karin. Komministern som var arkitekt, byggmästare och träsnidare. Tidskriften Västerbotten nr 4/1977, Umeå 1977.

Eriksson, Karin. Studier i Umeå stads byggnadshistoria. Umeå 1975.

Sixtensson, Rolf och Lidström, Bengt. Hur byggdes 1800-talets träkyrka? Två storbyggen i Västerbotten. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991.

Sundin, Bo. Husen som överlevde Umeå. Umeå 2021.

Vår hembygd Sävar – Umeå Norra 2007–2008. Kronoby 2008.

Tidningsartiklar

Umebladet 1877-01-05, minnesord J. A. Linder
Westerbotten 1877-01-02, minnesord J. A. Linder

Webbplats

Villa Sandviken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (villasandviken.fi)

Text: Göran Larsson